Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på, och färglös som en tår, blir jag utan dina andetag.
Jag är så galet förälskad i den här mannen! I fyra år har han gått bredvid mig och funnits där för mig i vått och torrt. Nu sitter vi här, med hus och två barn, och kärleken är starkare än någonsin.
Det är inte alltid lätt att hitta den där lilla extra egentiden bara han och jag. Med två barn som tar hela vår uppmärksamhet om dagarna, och töttheten som klubbar ner oss om kvällarna. Men jag har lovat mig själv att jag verkligen ska bättra mig på att ge honom lite extra uppmärksamhet ibland också. Häromkvällen när vi skulle gå och lägga oss så gav han mig en kram, och det kändes som att vi inte hade hållt om varandra på evigheter. Det blir steg nr 1, fler och längre kramar, det tar ju faktiskt inte så lång tid och oj vad mysigt och värdefullt det kan vara!
Jag hoppas att när vår lilla prinsessa är någon månad äldre att vi kan våga lämna ifrån oss barnen då och då och bara vara han och jag. Man behöver inte alltid dra till med värsta dejten med bio och restaurangmiddag utan kanske bara laga en middag hemma tillsammans och sitta ner, utan att tjata på en tvååring att inte äta med händerna och sitta still vid matbordet eller ha en nyfödd i famnen, och prata.
Småbarnsåren är verkligen inte alltid en dans på rosor och de sliter friskt på förhållandet då och då, och det är så viktigt att sköta om och underhålla det precis som med allt annat. Sluta ta varandra för givet och visa mer uppskattning och omtanke om varandra och inte bara barnen, jag tycker vi har varit ganska duktiga på det men det kan definitivt bli bättre, jag ska bli bättre på det!
