Hallå igen. Var ju ett par dagar sedan jag uppdaterade er om livet här i Turegård men dagarna springer förbi och jag vet helt ärligt inte vad jag gör för att få dagarna att gå så snabbt, men det gör de!
Den här veckan är det första veckan för båda barnen på förskolan efter inskolningen. Det har gått så himla bra och de är båda så duktiga! Nellie blir ju först lite ledsen när vi ska vinka hejdå men det går över på någon minut och sedan är hon igång och leker med de andra. Igår hade hon till och med somnat på madrass med de andra barnen på vilan vilket fick mig att helt tappa hakan när de berättade det. Så duktig som sagt.
Men oj vilken separationsångest jag får när båda barnen är iväg om dagarna. Nu har jag ju som sagt inte haft svårt att få tiden att gå, men det känns så tomt att inte ha någon hängandes i byxbenet eller ropandes efter mig hela tiden. Jag ska försöka klämma in lite vila de här dagarna är tanken men än så länge har det väl gått lite sådär med det.
Idag var jag hos barnmorskan och hon tyckte att det lät bra med vila nu sista tiden eftersom att jag haft så kraftiga sammandragningar stundtals. Och det har jag ju också märkt, med vila blir det mycket bättre. Och det är ju faktiskt inte så jättelång tid kvar, ca 9 veckor, och man vet ju hur fort de kommer att gå! Annars såg allt bra ut med värden och hjärtljud och allt, och det är ju faktiskt huvudsaken. Om två veckor är det tillväxt ultraljud så då får vi se den lilla busen igen.
Förstår att det känns tomt!!
Ja, tiden springer verkligen iväg. Vad roligt att se lilla bebben igen, hade jag med velat men får väl vänta till förlossningen helt enkelt 😉