En mammas oro

Jag har nog alltid varit en väldigt orolig person, som lätt tar ut olyckor i förskott och kan gå och tänka på saker som kan hända mer än vad jag faktiskt tänker på själva nuet Men sedan jag fick barn har detta ökat i intensitet ytterligare, framförallt oron kring barnen kan stundtals verkligen paralysera mig och få mig helt ut balans.

Man känner sig så maktlös när man tänker på allt som kan gå fel, att man faktiskt inte kan styra över allt som händer i barnens och sitt eget liv, hur mycket man än skulle vilja.

Detta låg jag mycket och tänkte på inatt då jag låg med en feber-het Saga på armen och vaknade en gång i halvtimmen för att kolla så att hon mådde bra och inte fick feberkramper eller liknande. Lyssnade på andningen om hon hade svårt att andas eftersom hon är så täppt och killade lite lätt under fötterna för att se så hon reagerade. Alltså hur hönsig kan en människa bli? Kommer man alltid vara såhär orolig och ängslig eller försvinner det i takt med att barnen växer? Jag får återkomma med en analys om några år så får vi se.