Jag kan banne mig inte förstå att vår lilla tjej snart blir ett helt år! Igår blev hon 11 månader och 1 årsdagen närmar sig med stormsteg.
Och vilken liten tjej det är sen, så underbar och fin på sitt alldeles egna lilla sätt. Det är en tjej som vet vad hon vill, minst sagt, en vilja av stål och envis som en åsna är hon. Det är framförallt väldigt kul nu när hon börjar kunna visa mer vad det är hon vill, från att bara ha gallskrikit när det varit något så har hon nu börjat peka och gestikulera och jag tror nog att jag för det mesta tolkar hennes signaler rätt. Det har ju än så länge inte dykt upp så många ord.
”mamma”, ”pappa”, ”hejdå” och ”titta” är ord som man ibland kan urskilja ur det annars flitigt använda ”babababa”.
Hon har också börjat resa sig mot ALLT, och de senaste veckorna även rest sig själv. Hon går fint med stöd och håller gärna mig i ena handen och traskar några steg, men inte så många på egen hand än. Hon kan ta två-tre stycken innan hon sätter sig på rumpan. Men jag tror ju inte att det är långt borta. Hon tycker att det är jätteroligt att testa att gå själv (om hon orkar), och skrattar gott när hon sätter sig på rumpan.
Det här med sömn har hon kommit på kan vara ganska skönt, och nu sover hon för det mesta hela nätterna sedan någon vecka tillbaka. Vissa undantag finns ju och ibland får hon för sig att vara vaken 30-40 min mitt i natten bara för att snacka lite. Men över lag har sömnen blivit bättre, och det tackar preggot till mamma för! Hon sover ju fortfarande bredvid mig i sängen men det kan jag ta bara det lilla knyttet sover. Vi har testat att lägga henne i spjälsängen några gånger men hon vaknar ofta och efter ett tag orkar jag helt enkelt söva om henne där igen.
Så ja, det var väl en snabb sammanfattning om vår lilla 11 månaders just nu. En liten vilde som helt klart kommer ge sin mamma gråa hår i förtid, men gudarna ska veta att vi älskar henne precis som hon är. Vår lilla Nelliebus!
