Alltså den här ungen! Det känns som att hon ramlar och slår sig hela tiden. Hon är så vild, ska klättra på precis allt och vänder man bort blicken två sekunder är hon borta!
Igår gjorde hon en ordentlig vurpa nerför yttertrappan, det är ett räcke rakt fram när man kliver ut genom dörren och trappa liksom på båda sidorna om ni förstår hur jag menar, Hur som helst hade Theodore öppnat dörren och gått ut och medans Henke tar på sig skorna så har Nellie klivit ut på trappen, hängt sig på undre delen av räcket och liksom svingat sig under det! Det tog liksom inte ens tre sekunder. Nu är det inte en jättehög trapp tack och lov så hon kom undan med några fula skrubbsår men fy när man tänker på vad som KUNDE ha hänt!
Jag kan inte låta bli att tänka på ett citat ut filmen ”En gång i Phuket”, En mamma säger till sin vän att ”man får inte titta bort när man har barn, aldrig bort!” Och ja jag kan väl tänka att det finns en viss sanning i det, framförallt med en vilde som vår lilla Nellie.
Åh, men lillan då!
SV: Jag har sluppit glukosbelastning båda graviditeterna och är väldigt glad över det. Har förstått att det inte är något att hurra över :O