Ju äldre barnen blir desto fler dilemman som mamma och förälder stöter jag på, framförallt när det kommer till uppfostran av mina små raringar. Jag har ju alltid haft inställningen att barnen har och kommer alltid att ha olika faser i sin uppväxt som jag, Henke och de själva måste försöka tackla oss igenom på bästa möjliga sätt. Gärna så smärtfritt som möjligt.
Men hur gör man? Nu har vi en femåring som är inne i en fas där världen går under om det inte blir exakt som han tänkt sig och vill. En tvååring som testar gränser precis hela tiden och som verkar se det lite som en utmaning att få mamma och pappa sura. Och så har vi vår minsta lilla skrutt som börjar närma sig året och som just nu reser sig och hänger sig i allt hon kan få tag på, och som man får hålla ett ordentligt öga på så hon inte stoppar farliga saker i munnen eller tar tag och reser sig mot saker som hon kan skada sig på.
Med andra ord är det tre helt olika faser i utvecklingen, tre helt olika åldrar och tre helt olika barn. Alltså behöver vi ha tre olika tillvägagångssätt för att bemöta och hantera barnen för tillfället. Inte så lätt om ni frågar mig!
Jag har lånat en massa böcker på biblioteket nu om olika sätt att hantera och uppfostra barn. Jag tänker att om man läser om andras sätt att hantera barnen på kanske man sen kan bilda sitt eget tillvägagångssätt. Jag är både för och emot det här med litteratur kring ämnet, alla barn och föräldrar är ju olika och att läsa sig till hur man ska hantera sina barn tror jag kan vara problematiskt i vissa fall. När vår son var liten läste jag mycket om olika sömn metoder man kunde tillämpa för att få bebisarna att sova bättre, men inget av det funkade för oss och slutade istället med att jag mådde ännu sämre för det kändes som att det bara var jag i hela världen som inte kunde få mitt barn att sova ordentligt. Med facit i hand så vet jag ju att det bara var en fas vi gick igenom på någon månad eller två och att det sedan blev bättre ju äldre Theodore blev.
Samtidigt som en liten del i mig säger ”läs inte böcker, gör som du själv känner är bäst”, så är det ju en nyfiken liten del i mig som vill veta hur andra ser på saken och hur andra hanterar vissa situationer som uppstår i vardagen med små barn. Min förhoppning är ju att jag ska kunna läsa texter och böcker om barnuppfostran, ta guldkornen som jag känner är vettiga och baka in dem till mitt egna sätt.
Hur ser ni på det här med barnuppfostran, tror ni att det är bra eller dåligt att läsa sådana här böcker om ämnet, eller hur gör ni?
